Fyra Hus

Barns första kontakt med döden kan ibland vara skrämmande men jag lärde mig tidigt att döden inte var något farligt. Ingenting konstigt och att döda människor inte var farliga.

Därför har jag skrivit historien nedanför.

Fyra små hus stod bredvid varandra. Fyra gamla träkåkar där färgen flagnat för länge sedan. I ett av husen fanns några sängar. Dom användes fortfarande av människor som skulle till att dö. I ett annat hus stod likkistor. Svarta, vita och bruna kistor radade på och bredvid varandra. I ett annat hus fanns svepningar och andra attiraljer som behövdes för tvättning av lik. I det fjärde huset fanns kistor medan redan avlidna människor.

Barnen brukade springa ut och in i dom här husen. Det var inte tillåtet men de gjorde det ändå. Likhuset var det mest roliga stället att leka i. Det var roligt att lyfta på locken  till kistorna och titta och känna på liken. Absurt, egentligen.

Den här dagen skulle barnen gå till likhuset för dom visste att det hade kommit nya döda människor. Barnen lyfte på locket till en vit kista och tittade ner på en ung kvinna med ljust, långt hår. Hon var väl runt trettio år gammal och hade dött i tuberkulos. Hon såg ut som om hon bara låg och sov. Hon var klädd i vitt och såg inte alls så blek och kall ut, för hon hade blivit sminkad med rouge och lite läppstift. Hon var riktigt fin och inte alls avskräckande.

©  Cattis