Frihet

Dom gamla tjocka ekarna bildade en alle´ som gick fram till en liten by. Byn var omgärdad av en tjock stenmur. Muren var byggd av stora runda stenar och överst var ett meterhögt taggtråds stängsel. Alle´n  slutade vid en hög, låst grind.

En man kom fram till grinden och öppnade den. Den vita bilen körde igenom  och fram till ett stort rött hus. Huset hade galler för fönstren. Runtom huset fanns fyra stycken andra likadana hus. Husen var placerade som om dom bildade en liten by. där fanns en park med träd, blomrabatter och några bänkar utspridda här och var. Det var tyst i parken. Några människor rörde sig runtom. Lite stela , framåtlutade gick dom där. Dörren till bilen öppnades och ut steg två vitklädda  män. Männen öppnade en sidodörr på bilen och ut klev ett djur.

Han var stor, stark och hårig. Skägget var vildvuxet och ögonbrynen var långa och buskiga. Han försökte dölja ögonen för dagsljuset. Det gjorde väl ont i dom efter allt mörker han vant sig vid.  Mannen var kedjad till händer och fötter.

En av dom vitklädda  männen var beväpnad med en påk och vid ändan av påken  hängde en piska. Den kedjade mannen stapplade framåt men snubblade och ramlade framstupa  på marken. Då ven piskan genom luften och ett tjut hördes när den träffade ryggen på mannen. Han kravlade sig framåt och lyckades till sist ta sig upp på fötter, fortsatte stapplande framåt, upp för dom få trappstegen som ledde fram till dörren och in i det röda huset. Där inne väntade en bur på honom. En bur som var gjord för djur!Han fick sova på golvet. Han fick äta med fingrarna från en skål. Han lapade i sig vatten som en katt!

Mannen var trettiotvå år och platsen han befann sig på var ett dårhus. Han hade suttit inlåst sedan han som tioåring  av någon anledning mördat sin far. Han hade suttit under jord i tjugoår . Han hade blivit ett djur i hela sitt beteende.

Jag älskade denhär mannen av hela mitt hjärta. Varför ? Jo, för han hade snälla, vackra men sorgsna ögon. Vi brukade sitta och titta på varandra. Han innanför gallret ,jag  på utsidan. Ibland höll han mig i handen. Jag läste för honom och berättade om saker som hände utanför. Jag vet inte om hans hjärna riktigt förstod allting vad jag pratade om. Men vår lycka var inte så långvarig.

En morgon när jag kom fram till hans bur så var den tom! Jag fick veta att mannen under natten hade strypt en vårdare. Vårdaren hade gått för nära gallret och mannen hade sträckt ut sina armar genom gallret och strypt honom. Mannen sköts till döds som man avlivar djur!

På denhär avdelningen fanns bara sådana människor som man kallade för ” dårar”. En del av vårdarna var så elaka och grymma. Dom roade sig med att reta dom sjuka och fick en anledning att använda sina piskor. Patienterna visades upp för folk som djur på en marknad. en del vårdare tog betalt av folk för att dom skulle få se patienterna! Det var rena söndagsnöjet för turister!

Anledningen att jag befann mig på området var att vi bodde där eftersom min far jobbade på sjukhuset. Men naturligtvis var det förbjudet för oss barn att gå in på dom här avdelningarna men vi gjorde det ändå och det verkade inte som om  någon riktigt brydde sig. Tyvärr så hann jag uppleva en hel del av människors grymhet men jag har lärt mig  att aldrig kalla en människa för dåre.

Och detta hände på 1960 – talet!!

Mannen i berättelsen fick sin frihet till slut, vilket jag tror att han längtade efter.

 ©  Cattis