Fredagskväll

 

På bordet i köket stod en femliters dunk med brännvin. Hur hade han lyckats få tag i den? Köpt på kredit igen? Extra utgifter för henne! Han hade inga egna pengar att betala sitt brännvins köp med!

 

Hon visste hur helgen skulle bli. Det gällde att skärpa till sig så att hon var på alerten. Hon visste att klockan skulle bli mycket förrän hon kom i säng. Hon visste också att i morgon skulle hon ha någon blåtira igen.

 

Han aktade sig inte för hur han slog. Han brydde sig inte om att det blev märken efter slagen han gav henne. Det var hon som fick gå omkring med blåmärkena.

 

Han hade redan börjat dricka, såg hon. Ändå var klockan bara fem på eftermiddagen. Jaha, tänkte hon, bara han väl satte igång drickandet så kunde hon hälla ut lite från dunken. Hon vågade inte hälla ut så mycket åt gången för då fanns det risk att han lade märke till att det minskade. Hon visste att klockan nio skulle han vara i full gång. Stereon på högsta volym. Kassetter och skivor spridda runtom på golvet. Hade hon tur så stod tv och video fortfarande på sin plats. Sen skulle det dansas! Herreminjävlar, när man tror att man är Fred Astaire när man knappt kan stå på benen!

 

Sådär! Nu börjas det! Där kom första motgången! Han missade kassett uttaget. Stereon fick första smällen. Luckan till uttaget blev att minne blott. Adjöss med det! Vems fel var det? Hennes förstås! Hon hade inte sett till att kassetten kom i rätt läge. Hon som inte ens varit i närheten! Det var just det! Hon var inte där och såg till att allting fungerade som det skulle. Stackars henne!Smockan hängde i luften men, vad konstigt, den uteblev. Men ett grepp i håret måste det bli för att visa sin makt över henne! Det gjorde ont, det greppet. Att visa tårar gick inte. Ibland är det bra att visa tårar, ibland inte. Hon hade lärt sig dom olika stadierna.

 

Nu är vi där! Nu ska det valsas! Tango, foxtrot och annat. Aj fan! Där fick hon ett finger mellan revbenen. Han trampade ett steg fel men det var hon som inte kunde dansa! Denhär gången var det ett glas som flög i väggen. Det var bara för henne att plocka splitter från golvet. Hoppsan! Det blev visst för trångt. Hon fick en spark i baken så hon flög framstupa. Kvickt vände hon på sig. Aldrig vända ryggen till! Det hade hon lärt sig för länge sedan.

Så fortsätter vi. Nu har vi kommit fram till stadiet där gråtanfallen börjar komma. Det är nu som det börjar bli riktigt farligt för henne. Det är så synd om honom! Hela världen är emot honom och ingen förstår honom.

Så tömmer han det långa köksbordet. Med en handrörelse sveper han ner allt från bordet. Sedan ska bordet vältas. Och det finns ett par köksstolar som man kan slå till ved. Bra att ha om det blir kallt. Och man måste ju möblera om lite ibland också.

Nu får hon ducka eller stå upprätt. Dum som hon är så väljer hon att stå. Där kom första smällen! Den tog i huvudet och hon kände hur bakhuvudet slog i skåpdörren bakom henne. En bula där bak? Lite huvudvärk i morgon? Nu kommer nästa smäll och den tar tvärs över ansiktet! En liten örfil över ansiktet. Inget att gråta för! Hon kände att hon fick näsblod. Med baksidan av handen torkade hon bort det. Inte visa tårar! Inte visa känslor! Plötsligt kände hon greppet i nacken! Hon hade känt det många gånger förut men hon visste aldrig vad det skulle betyda. Denhär gången betydde det att han lagt märke till näsblodet. Kallvatten kranen skruvades på och hon hamnade med huvudet under det rinnande vattnet i diskhon.

Greppet i nacken var sten hårt! Hon hade inte en chans att vrida sig loss. Hans andra näve tvättade bort blodet från ansiktet på henne men det gjorde så förbannat ont i näsan och visst var han tvungen att ta tag i den i den också. Lite sådär extra!

Nu började hennes tårar att blanda sig med vattnet som rann. Han märkte det inte men hon visste att gränsen var nådd. En sista ansträngning från hennes sida så skulle denhär kvällen vara över

Hon tog stöd från diskbänken, kröp ihop som ett ilsket, retat djur, svepte runt och slog honom med armen över halsen! Han föll som en klubbad oxe!

Så var den kvällen över. Hon kom lindrigt undan. Bara en bula, spräckt läpp och svullen näsa!

Inget märkvärdigt!  

 

 

© Cattis