Besöket

På ängen hade den första frosten lagt sig under natten. Hästarna stod och letade efter något att äta. Några hästar var bundna vid vagnar, några gick omkring lösa. Det hördes röster nerifrån ängen. Någon stod och sjöng, barn skrattade och sprang omkring och lekte. En hund skällde. Lite varstans såg man några små eldar. Det var liv och rörelse i lägret. Zigenarna hade kommit.

Dom kom varje höst och slog läger där på ängen. Männen var kraftiga, lite brunhyade med blåsvarta hår och klädda i sina typiska höga stövlar och sina hattar. Kvinnorna var klädda i sina färgglada sjaletter och sina enkla svarta kjolar. Barnen var rufsiga i håret och lite smutsiga. Det var inte så lätt att hålla sig hel och ren när man bodde i husvagn eller tält året runt.

Snart skulle männen gå omkring och slipa saxar och knivar och kvinnorna skulle gå runt och sälja sina egenhändigt virkade spetsar. Dom gamla brukade stanna kvar i lägret för att hålla eldarna vid liv och se efter dom minsta barnen och sköta om djuren. Efter tre dagar skulle deras klanhövding komma till lägret och då skulle det bli fest.

Zigenarna festade sällan men när dom gjorde det så var det stor fest. Det var dans och sång. Zigenarna dansar och sjunger både i glädje och sorg.